Kåserier är en svår konstart att få helt rätt. Det blir lätt lite banalt och poänglöst. Mohlin har en del som faller åt det hållet men ofta har han en så trevlig ton och bra öga för situationer att beskriva. Vissa kåserier, framförallt ett par om författarens liv i Spanien (I samma ort där jag ofta är), har lite drag åt Ehrenmarkhållet. Och på samma sätt som Torsten Ehrenmark av många ansågs vara en trevlig gubbe, så får jag samma känsla av Mohlin och hans bok. Jag tror författaren är en utmärkt berättare av anekdoter på middagar och andra tillställningar. Jag känner inte till Mohlins musiksmak, men jag tror att han skulle fungera ypperligt som sommarpratare om han pratar på det sätt han skriver.
Jag gillar kåserier och kortare berättelser av detta slag. En bok som denna ska inte streckläsas och man kan hoppa i den lite. Låta den ligga på nattduksbordet och ta fram den då man vill fyllas av en bra känsla.
För det ger denna bok mig verkligen; en bra och trevlig känsla. Man känner igen sig i flera situationer som Mohlin skriver om (i mitt fall framförallt i den första delen om Spanien) och, till skillnad från alltför många författare idag, så bjuder Mohlin på sig själv och berättar även om när han inte gjort rätt eller förstått rätt. Det gör också att känslan blir att Nils Mohlin är en trevlig"gubbe" :)
Denna bok var mitt första möte med Nils Mohlin, men jag känner mig ganska säker på att det inte var det sista.
Ha med denna bok i hängmattan i sommar.
