Skalpelldansen handlar om författaren Jonas Lerman som skrivit flera böcker om en tortyrmördande sadist. När Jonas bestämmer sig för att skriva om något annat istället, så märker han att det inte går. En hel del saker händer och gränsen mellan verklighet och fiction verkar suddas ut. Tvingar hans romanfigur honom att skriva ännu en bok eller är allt i hans hjärna eller...?
Boken lanseras som skräck, men det tycker jag är lite fel. Det är en spänningsroman och den levererar verkligen spänning. Det flyter bra och är en riktig bladvändare. Det är en mycket intressant story som berättas på ett mycket bra sätt. Jag gillade verkligen denna bok.
Den enda lilla kritiken jag har är mot slutet. Boken är värd en bättre avslutning. Nu blir det vad jag kallar ett SWF-slut (Efter filmen Single White female – Ensam ung kvinna söker, en spännande film med antiklimaktiskt slut som var över alldeles för snabbt), man känner… var detta allt?
Inte för att slutet gör boken dålig på något sätt. Det känns bara lite för snabbt, för enkelt. Men detta är ett problem man ofta hittar inom skräck- och spänningslitteratur och framförallt hos svenska författare. Jenny är dessutom relativt ny som författare (publicerad sådan åtminstone) och hon har enorm utvecklingspotential. Boken skapade stora förhoppningar hos mig och jag ser fram emot nästa bok från Jenny. Jag vet att hon skrivit en ungdomsroman men hoppas hon därefter fortsätter inom spänning-/skräckgenren för hon har verkligen en plats där.
