Boken handlar om psykologen och terapeuten Siri. En dag hittas en av hennes patienter död och man misstänker självmord. Siri blir knäckt av detta och börjar även känna att någon förföljer henne. Mer är det inte... Grebe / Träff är systrar och att den ena är psykolog till yrket märks inte i boken, varken i de kapitel som handlar om Siris terapistunder och inte i människokkännodom i övriga kapitel.
Förutom en tunn intrig där man som läsare direkt inser att de villospår författarna försöker lägga ut är just villospår, så är karaktärerna schablonmässigt utformade och saknar substans och är allmänt ointressanta. Person- och miljöbeskrivningar är sämre än de man hittar i en skoluppsats från en femteklassare. Och språket är inte mycket bättre.
Som i så många svenska deckare (eller spänningsromaner) så är språket bedrövligt. Man undrar om bokförlagen ens korrekturläser böckerna eller om man bara skickar dem till tryck direkt. Det är syftningsfel, grammatiska fel mm och det förtar läsglädjen. Att sedan boken är så erbarmligt tafflig och tråkig gör det till ett under att jag ens iddes läsa ut den. Hade det inte varit för att jag var på semester och hade begränsad bokhög att ta mig igenom så hade denna kastats ut innan jag ens hunnit halvvägs.
Det är kul att svenska deckare är populära men när de är så här dåliga så hoppas man nästan att deckarvågen är över.
Betyg * (1 av 5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar